Fullsatt när GPCCs panel pratade om vägen till personcentrering
Det var fullt hus på seminariet Personcentrerad vård – hur kommer vi dit? som hölls på Uppsala universitets Campus Gotland under Almedalsveckans andra dag.
Catarina Wallengren agerade både moderator och panelmedlem i egenskap av utbildnings- och implementeringssamordnare på GPCC. Övriga panelmedlemmar var Hans-Inge Persson, författare och samhällsdebattör, samt medlem i GPCCs Personråd för patienter och närstående, Marie Härlin Ohlander, verksamhetsområdeschef för Psykiatri, Region Gotland, professor Bengt Kristensson Uggla, teoretisk rådgivare för GPCC, professor Lars Wallin, ansvarig för GPCCs implementeringsforskning och forskningschef i Landstinget Dalarna samt Irma Lindström Kjellberg från GPCC, också ansvarig för utbildning och implementering.
En effektiv vårdapparat som tappat bort människan
Hans-Inge Persson inledde med att berätta om de fyra månader han fanns vid sin hustru Christinas sida varje dag på sjukhuset fram till hennes död. Under denna tid upplevde paret vad Hans-Inge beskriver som en inhuman vård, där Christina sågs som ett vårdobjekt istället för en person. Det enda vårdpersonalen verkade ha fullt fokus på var den diagnos som respektive vårdenhet var specialiserad på, tex cancer. Bengt Kristensson Uggla menade att denna upplevelse är baksidan av en medicinskt framgångsrik vårdapparat, som på bekostnad av sin egen effektivitet har tappat bort humanismen och förmågan att se hela människan, något som panelen var överens om.
Marie Härlin Ohlander beskrev att vården generellt, även på ett så relativt litet ställe som Gotland, är ett maskineri med stuprör utformade för att passa vårdorganisationen, inte patienten. Sedan Marie och hennes kollegor först hörde talas om personcentrerad vård, på ett GPCC-seminarium i Almedalen 2012, har de arbetat för ett införande inom hennes verksamhet, psykiatrin. Detta arbete har tagit tid och inneburit en översikt av hela organisationen. - Möter vi inte personalen personcentrerat, så kan vi inte heller möta patienterna så, sade Marie. Arbetet har inneburit olika aspekter av förändring över fem års tid, och är ännu inte helt klart.
Frågor om personcentrerad vård besvarades
Många frågor togs upp och diskuterades av panelen. Tyvärr gjorde problem med nätverket att de frågor publiken skickade in via en mobilapp under seminariets gång inte kunde tas upp, men de mest vanliga frågor som ställts i förhand togs upp; till exempel ”varför ska vi arbeta personcentrerat?”, hur skapar vi partnerskap med patienten?” och ”hur implementerar vi personcentrerad vård?”.
En annan fråga som togs upp var ”vad är kärnan i personcentrerad vård?”. Panelen var överens om att svaret var partnerskapet; att se patient och även närstående som en expert på sig själv och att tillsammans planera vård och behandling.
En utmaning för vården lära sig att lyssna och identifiera patientens resurser
En annan central aspekt som togs upp var att lyssna på patienten. - Vi som jobbar i vården är så vana vid att informera så att lära sig att lyssna innebär mycket träning, sade Irma Lindström. Panelen beskrev att när man lyssnar framträder personen, och vem hen är. Hur man gör detta är komplext och kan inte enkelt beskrivas i en manual. Det är heller inget man gör bara en gång; en berättelse är levande och utvecklas över tid.
Och man ska inte bara lyssna, man ska också lyssna efter och hjälpa patienten identifiera hens resurser. Marie berättade hur detta för vissa av hennes medarbetare varit svårt, men också lett till en stor förändring i deras praktik. Till exempel lyssnar och litar de nu på patienter som kommer och säger att de är så sjuka att de vill läggas in. Detta har lett till att patienterna känner sig tryggare. Hon fastslog att partnerskapet är det centrala i deras nya arbetssätt. Tillsammans med patient och ibland anhöriga skriver de en vårdplan, och patienten har en fast vårdkontakt; en sjuksköterska, då det varit omöjligt att ha läkare i denna roll eftersom det för närvarande är för få. En annan viktig ingrediens är att dokumentation är tillgänglig också för patienten och skrivs så att alla parter är nöjda med innehållet.
Efter evidensen för effekterna ska nu implementeringen beforskas
GPCC har under ett antal år nu i ett antal forskningsprojekt tagit fram en gedigen evidens för att personcentrerad vård är effektiv och ger många fördelar främst för patienter, men även personal och samhälle. - Nu är det dags att beforska själva implementeringsprocesserna för att se hur de kan göras optimalt effektiva och inte minst hållbara, vilket är en utmaning i en verksamhet som vården som har 30-40 procents personalomsättning, sade Lars Wallin. Klart är att ett införande av personcentrerad vård kräver ett stort engagemang, inte minst från ledarskapet och hela organisationen, något som Catarina Wallengren också vittnade om från sin erfarenhet med implementeringsarbete. – När vi implementerar gör vi det också på ett personcentrerat sätt där vi utgår från personalens kapaciteter och förutsättningar. Hon har också sett en utveckling över tid där även läkare nu är mer benägna att komma och be om hjälp med hur de kan utveckla ett mer personcentrerat förhållningssätt.
Maries erfarenhet från införandet i sin organisation är att personcentrerad vård påverkar hierarkin, men att ingen är emot det, däremot tycker många att det är svårt. Detta innebär inte minst en maktförskjutning. Hans-Inge beskrev det som självklart att man vill fortfarande vara sig själv när man är sjuk, och bli behandlad likadant som när man är frisk. Det inhumana bemötande han och Christina fick gjorde att han undrade vilken planet de hade hamnat på.
